Att vara förälder är inte lätt. När lilla tjejen går runt i rummet och kollar in om det finns något kul att peta på som man inte får, ska jag då förekomma henne med distraktion eller ska jag låte henne utveckla sin upptäckarlust och nyfikenhet? När stora tjejen måltid efter måltid säger att "potatis är äckligt" eller "usch, vad är det här, det tycker jag inte om" ska vi då om och om igen säga till henne att så säger man inte fast hon mycket väl vet att vi inte tycker om när hon säger så?

Och så alla dessa metoder och förhållningssätt...

1. Om barnet gör något som det inte får ska man bestraffa och om det gör något som man ska så ska man belöna. Då blir det antingen för föräldrarnas skull som barnen uppför sig eller för att inte bli bestraffad. Var kommer då barnets egen känsla för rätt och fel då in? Hur man ska och inte ska vara mot varandra? Vad man bör och inte bör göra?

2. Enligt föräldrautbildningen KOMET så ökar det beteende hos barnen som uppmärksammas och då borde det beteende som inte uppmärksammas minskas. Hur kan då du som förälder visa för barnet vad du tycker är okej respektive inte okej? Hur kan då du då våga sätta gränser och våga vara den vuxne ?

3. Enligt Jesper Juul så pratar föräldrar idag med varandra om metoder för att få sina barn att sova, äta, bli torra etc. Men hur skulle det låta om vi som sambo/maka pratade med våra väninnor om vilka metoder som vi använder på vår sambo/make för att få dem att fälla ner toasitsen, ta mer ansvar i hemmet etc.? Juul anser också att vi ska prata och förklara allt för våra barn, vi ska med andra ord se dem som jämnlika individer. Jag håller med om det! Det finns gånger då jag biter mig själv i tungan när jag hör mig själv säga vissa saker eller på ett visst sätt till mina barn som jag aldrig skulle ha gjort till min sambo, släkt eller vänner. Men vi kan inte hålla på att förklara och förklara och förklara allt för våra barn. Jag tror att korta enkla meningar ibland kan fungera bättre än långa krångliga förklaringar. Exempel: Lisa 1,5 år klättrar hela tiden upp på matbordet. Du som förälder kan om och om igen förklara för Lisa att hon kan ramla ner och göra sig illa. Lisa kommer inte då att nicka förstående och sluta att klättra upp på bordet. där tycker jag att det faktiskt kan räcka med att säga "nej, på bordet får man inte vara!" That´s it! Om man däremot har en hektisk morgon och har bråttom och måste hjälpa Lisa att klä på sig, trots att hon vill själv, för att hinna till dagis och jobb. Ja då tycker jag att det är läge för en förklaring; "Jag vet att du vill klä på dig själv men just idag så måste jag hjälpa dig så att jag inte kommer försent till jobbet". Då har man visat att man förstår att barnet vill själv, att man respekterar barnet, men att just idag kan han/hon inte göra som den vill.

Ska fundera lite mer på det där med metoder och förhållningssätt...

Med andra ord; jag återkommer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, då var det färdigkalasat för den här gången. Vår lilla E fyllde två år i fredags och nu har vi haft kalas hela helgen. Hon är så olik O, gillar inte att stå i rampljuset inte. Kan ju iofs vara för att hon precis innan kalasen har blivit väckt frå...

Sitter här i soffan med datorn i knät och bara pustar ut. Vilken intensiv dag... Det började med att jag bestämt mig för att cykla till jobbet men tyvärr kom vi inte iväg när jag hade tänkt så stackars O fick småsprina bredvid mig för att vi skulle h...